|
|
Audiens Hos En Inåtvänd Fakir
Det var en gång i en helt sann sång
En fakir som inte hade nån publik
Men det gjorde ingenting att inget folk stod i kring
Han ville inte bli beundrad eller rik
Han svalde spik, han stred mot all logik
Han ville inte bli beundrad eller rik
Jo, minsann det var en märklig man
Man kan säga att det gjorde han unik
I självförvållad plåga satt han där och såga
Sig i knäna under bordet på ett fik
Folk prata väder eller gick bara förbi
När han såga sig i knäna på ett fik
Såg och bågfil, hammare och spik
Hyvel och ett stämjärn och världen blir sig lik
Han hade bra nummer, det var inget fel med det
Han gjorde allt du kan tänka dig och mer
Han hade ciggen bak och fram och en muräna i sin tarm
Fast det var ingenting han skylta med
Han spetsade sitt vin med tre teskedar stryknin
Men han visste alltid vad han pyssla med
Det där var ingen fara, för honom var det vardag
Egentligen var det nåt annat som var värst;
Han badade i syra, men hade ångest över hyran
Och plågades av en ständig brist på cash
Men han led mer av idén om ett vanligt kneg
För honom var nog den tortyren värst
Åtta till fem, varenda dag den andra lik
För vem klämtar klockan? För vem klämtar vi?
Ingen A–kassa fanns från nåt jobb nån annanstans
Han blev förpassad till dom förpassades kontor
Men på kultur och media fanns inga platser lediga
Han fick mata lejon med sig själv på Barnens Zoo
Förmedlingen var jobbig: ”Det är inget jobb, det är en hobby!”
Han fick mata lejon med sig själv på Barnens Zoo
Men så kom ju den da»n när han fick foten såklart
En flock hyenor stod och slicka på hans ben
Han hade varit där en månad och nu var han så plågad
Att han var beredd att börja sälja sig på scen
Men allra först blev han skickad på en kurs
I att va’ beredd att börja sälja sig på scen
Sälj dig själv, sälj allt det du har
Rea bort alltihopa om du har något kvar
Och när han väl kom dit, blev det ett väldans slit
Han fick ljuga ihop ett CV efter bästa ambition
Han blev placerad på en scen där han fick stå med breda ben
Och prata om sig själv i tredje person
”Han har varit på Barnens Zoo, och vill helst ha sjukpension”
Sa fakiren om sig själv i tredje person
”Han plågade sig gärna, bara han slapp bli en stjärna
Och bli pekad på i mataffärer då och då
Om han bara fick en liten spänn skulle han isolera sig igen
Och låta dom som ville hålla på hålla på … ”
Han som hade kursen sa: ”Nu går du hem för idag”
Och lät dom som ville hålla på hålla på
Ute på gatan, snöslask och salt
Avgaser i munnen och folk överallt
Men sen gick det som det plär, som oftast med sånt här
En stressad gubbe i en minibuss kör ut
Och kör ner vår käre sikh i fredagsrustrafik
När det är som allra bäst tar ragan slut
Sen kom en citroën och körde på den fan igen
Därefter pågick allting som förut.
Text & Musik: Dan Viktor (2006)
(Förlag: Popmate)
|
|
